Den nakna sanningen

När jag sitter i mitt rum och laddar min ipod med ny musik så hör jag mamma prata utanför i hallen med någon, "Ätstörningar? Ja det är vad hon säger" När mamma lagt på frågar jag hon vem det var hon pratade med, min farbror tydligen, så frågade jag om det var mig hon sa hade ätstörningar, jo, det var det. Men herregud? Känner mig väldigt blottad, en av mina kusiner läser tydligen min blogg mer än vad jag trodde, det är ju roligt med läsare och det är väl ett sett för dom att se hur jag mår, precis som jag kollar till mina vänner i deras bloggar för att se vad som hänt senast, och visst, jag har haft mina upp och nergångar med maten, men jag har också kommit fram till att det är såhär jag ser ut, jag går inte upp i vikt hur mycke jag än försöker, jag går inte ner i vikt heller. Man ser på löpsedlarna "Nya GI metoden, gå ner 5kg på en vecka!" Men bakom rubrikerna då? Jag har några enstaka gånger sett insändare i tidningar och forum om kvinnor som har problem att gå UPP i vikt, jag har absoult inget emot att gå upp 5-10 kilo, jag VILL faktist det! Min moster säger att hon såg ut som jag i min ålder, sen efter 25-30 så gick hon upp i vikt, innan så stog det stilla, precis som jag. Undra hur nästa släktmiddag kommer bli, ännumer blickar när jag ska äta, inte bara farmor, resten av släkten med? Jag kan inte göra mer än att äta tills jag blir mätt, sen skrev jag i ett tidigare inlägg att jag ätit för mycke, men då menar jag verkligen FÖR mycke, jag har börjat äta för fort, jämfört med innan, då jag alltid var sist vid matbordet, jag vet inte om jag gillar min nya trend, jag får väl börja andas mellan tuggorna : P Jag ser positivt på framtiden vilket fall som, när jag den vackra dagen flyttar ska jag ta med minst en kokbok från mamma och bjuda på egen hemlagad mat : ) Dendu!


Googlade lite, och det finns verkligen så mycke värre än mig därute.

>

>


Ni kanske kommer ihåg den där reklamfilmen? Så som hon i spegeln ser ut, så skulle ja vilja se ut, allvarligt.


Hon i spegeln har "hälsosamma" former enligt mig, jag vill ses som hälsosam och inte med menande blickar att jag kanske borde ta en omgång till med mat. Vi säger såhär, om det är en släktmiddag och någon kanske gått upp väldigt i vikt, då säger ingen något för att hon eller han kan ta illa vid sig, men om det är någon som redan varit smal och gått ner lite till, då är hon eller han plötsligt anorektiker, men vem vet innan de frågat personen i fråga? Det kanske är stressigt på jobbet, svacka i förhållandet eller sjuk på något annat sett, det är aldrig roligt att höra att man är smal om man inte vill vara det, om någon som varit överviktig och sedan gått ner till hälsosam vikt är ju det såklart jätte kul för den.
Vad jag vill få ut av detta är att alla är olika, vissa har problem med att deras vikt går som en jojo, vissa har inte det. 
Så försök acceptera era medmänniskor, om ni skulle få det svårt vill väl ni också kunna bli accepterade?

Kommentarer
Postat av: moster

Hej Gullungen.

Du är du, & du är värdefull i världen.



Vilka läskiga bilder, de har jag aldrig sett innan, mycket talande.



Kram Moster

2008-08-09 @ 13:40:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0