Det är ju jag det. Idag var det "showmiddag", trodde att jag kanske skulle bli lite nervös och tycka det var lite jobbigt, hämtar Niklas, åker till skolan, blir nervös och stressad, träffar Lizette som också var lite stressad och HUNGRIG, det var jag med, jätte hungrig, jätte slö och jätte stressad. Jag trodde vi skulle käka först och kolla på "showen" eller teatern sedan, näeeeh, så var det inte, teater först och sen middag, jag trodde jag skulle svimma, jag var ju DÖ hungrig! Iallafall gick vi in till teatern och den var redan igång, jag och niklas visste inte vart vi skulle sitta, jag såg tre lediga platser längst fram och där satte vi oss. När vi väl satt ner kände jag mig mja, ganska lugn ändå, sen är ju jag världsmästare på att känna efter hur jag mår och självklart blev jag stressad av tanken att jag inte hunnit äta så mycke idag och att jag var döhungrig och att det var iallafall två timmar tills man kunde få i sig någon mat, där satt jag, försökte koncenterar mig på den faktist väldigt roliga teatern, PO min lärare kom ut och hade med sig en lapp med sina repliker, sicken fuskis^^, Det var kul iallafall och jag försökte inte tänka på hur jag mådde och min stress, jag kände stressen mer när jag försökte trycka undan den och tog en dextrosol(druvsocker) för att komma i rätt balans om det var blodsockret som spökade ioch med att jag inte ätit på länge. Mer stressad blev jag och jag tänkte "Ok, nu är det såhär jag mår, jag ska försöka låta det ha sitt lopp men jag behöver inte tänka på det" Näe, sen gick det utför ännu mer, jag försökte pilla med halsbandet, kolla på kameran och ta kort, ljudet i teatern var så högt att jag inte hörde vad jag själv tänkte och det var kaos i huvudet. Är det någon som känner igen sig? Jag vet att det inte bara är jag som får sånthär, även om jag vill skylla på att jag inte ätit så var det bara en bråkdel av boven. Sen kände jag att jag inte kunde vara kvar i teatern så jag gick ut och tog lite luft och varva ner lite, som jag läst till mig så kan inte kroppen vara i "stridsläge" hur länge som helst. Med stridsläge menar jag att blodet rinner ner i benen för att kunna fly eller fightas och några saker till jag inte orkar skriva. Jag tycker det är intressant hur kroppen fungrerar men jag vill inte uppleva det själv^^, Det är riktigt jävla jobbigt att veta att man kommer bli stressad när man ska träffa släkten, åka bussen eller stå i kön till kassan på ica. När jag ser att det knappt är någon kö till kassan är jag snabb med mina långa ben och allt är frid och fröjd. Är det lång kö eller någon är seg i kassan kan det bara välla över en, andingen blir jobbig, man kan knappt andas, försöker tänka på något fint och vackert, åh sommar och sol, kollar på tidningsstället "sola säkert" Helvete ja, hudcancer, miljöförstöring, sjukhus, död, död, död. En kvar sedan är det min tur.

Farhågan, att jag ska få stressen nomba 1 imorgon på studenten. Helvete, men jag har min älskade Josefin och Niklas. Tur är väl det, annars hade jag inte stått ut!
Och att Han ringer, smsar och mailar gör INTE mitt liv lättare. Bara så ni vet.

Ja precis, försökte mig på lite löpning idag också, stått stilla och trampat hemma i två veckor tror jag. Men idag gick jag en promenad, sedan vände jag, tänkte, äsch men jag har ju ändå träningskläder på mig och ipoden i handen, spring nu då. Och det gjorde jag, fort också. Förr när jag och Jossan sprang så sa hon alltid att jag skulle sakta ner för att jag springer för fort. Fort springer jag och får sådan jävla håll efter en stund. Men det var en givande löprunda och jag känner mig pigg och glad : )  Ok, det var en lögn, men om jag har lite tur kanske jag känner hur duktig jag varit idag imorgon i form av lite träningsvärk : P
Imorgon ska jag till kuratorn, brabra, snacka min otroligt jobbiga stress och hoppas komma på nya idéer om varför den kommer. Kl 18 ska jag till Emilia som tar studenten! Köpte en jätte snygg/sexig/fräsch klänning på lindex(!?) Såg den i skyltfönstret och bara visste att den skulle jag ha! 200spänn är ju ingenting heller. Börjar bli riktigt grym på att hitta riktigt snygga fynd nu! : )  Synd att jag inte alltid har pengar bara : ( 
På Onsdag ska jag och Josefin till stan och handla lite. Torsdag är det "Showmiddag" på skolan, det sista innan STUDENTEN som är på fredag! : D

Sen är det sommar, grillfest hos Lollolus en vecka efter studenten och om allt går enligt planerna har jag också fått sålt min kamera och tittar för fullt runt efter en ny begagnad. Jobb också ja. Jag litar på Oscar : )



                       

Min andning spökar igen. Det är svårt att andas in, känns som luftröret är mycke mindre än vanligt. Skinnet på halsen domnar bort också, men bara ibland. Tycker det är obehagligt och jag vet inte vad det beror på, allergi, stress, oro, förträngda minnen eller problem som själen säger till att jag borde ta upp? Grejen är ju att detta hände för två år sedan, exakt samma sak, fast 100 gånger värre. Åkte ju till sjukhuset, akuten, 12 på natten. Tog prover och EKG men det visade ju inget. Läkaren frågade om jag var stressad, inte vad jag tycker att jag är, men tydligen är jag det, fast på annat sätt, att jag är stressad och oroad över pappas död och annat runt mig. Tycker ju att det borde gått bort ganska bra nu, eftersom jag betat av många orosmoment i mitt liv, skolan, pojkvännen, jobb, pappa. Eller kanske inte helt betat av. Men jobbat mycket med det. Ska till kuratorn imorgon och prata bara om stressen. Jag har kollat på allergi sidor, om det kanske är så att jag är någon slags pollenallergiker, ibland blir jag lite halv snuvig, ibland inte, ibland får jag lite slem i halsen, ibland inte. Ibland tycker jag att jag blir tjockare i halsen när jag varit ute, ibland inte. Jag känner efter mycke så jag vet hur jag känner. Borde inte känna efter så mycket, utan bara vara. Om det är något fel på mig så märker jag det.
För 2 år sedan exakt typ, så var det ju samma sak med andningen, då var det ju vår också. Är jag allergisk? Läkaren sa att det inte lät som astma eller allergi när jag var på akuten för 2 år sedan.
Får gå till apoteket imorgon igen och köpa lättare allergitabletter och testa. Köpte någon rot grej som skulle vara lugnande. Smakade väldigt konstigt, men jag kände mig inte såå stressad, men jag var inte heller i så stressande situationer heller men.

Niklas tycker jag ska kolla upp det igen. Jag får väl göra det då. :(


Jag gillar inte sjukhus:(

Bara massa pissprover och jag kommer lipa sönder när dom ska sticka mig :(

Jag viiilll inteeeeeee. Faaaaaaan... :(:(:(

Idag har jag varit ute på en go promenad, men kände mig stressad ändå. Jävla skit. Längtar till torsdag då jag och Niklas ska meditera. Hoppas det hjälper. Orkar inte vara stressad mer, oroad över mig själv, jag vet att jag är frisk egentligen, men när stressen kommer så vettefan. Då är man automatiskt döende typ. Haha jag läste en tjejs blogg, hon var riktigt rolig och politiskt korrekt. Jag hittar henne fan inte:(  Men min poäng var iaf att hon var rädd för fåglar och att framför allt att ensam gå över gator. Som när hon ska gå över gatan på morgonen till bussen, folk stirrar på henne med avsmak medans hon nervöst försöker lugna sig själv genom att dansa reggae (Hahahaha!! Varför just reggae? XD) Måste leta upp hennes blogg igen. Dog av skratt ett antal gånger när jag läste!
Det är inte bara jag som har mina stress grejer, fast det vet jag, vi är stressade i dagens samhälle, men jag är ju inte stressad sådär över att det är stressigt på jobbet eller dylikt. Ahja. Har tänt lite ljus här och försöker slappna av, hade varit gott med fotmassage, synd att jag är så kittlig bara :/

Niklas "Ah, killar är ju som hundar fan, tjejer är mer som katter"
Jag "Vad menar du?"
Niklas "Jo men hundar räcker det om dom blir klappade på huvudet så är dom nöjda, katter behöver mer, de typ behöver så mycke kel och sånt."
Jag "Ahh jag fattar, typ kliad på magen och bakom öronen och sånt"
Niklas "Nej men, tjejer har det så lätt för sig, killar kan inte få tjejer så lätt som tjejer kan få killar"
Jag "Det har du rätt i, om en kille är på är det bara jobbigt och frågan om han haft sex på länge dyker upp, är en tjej på en kille är han bara så jävla attraktiv"

Men ändå känner jag att det går segt med allt. Jobbet som jag kanske ska ha till sommarn känns inte alls lika tilltalande längre, trots jävligt bra lön. Jag har börjat bli mer stressad igen. Det orkar jag verkligen inte med. Fast nu känns det bra. Nu i skrivandets stund. Måste ut och promenera mer och rensa tankarna. Får väl börja skriva någon jävla bok också. Jag är orolig över min stress, att det ska komma vid "fel" tillfällen, som det också såklart alltid gör. Som på jobbintervju och i fredags på den där 20h festivalen. Den kvällen var väl egentligen rena fiaskot, men slutade ganska gulligt : ) Var på improvisations-teater, det var väl lite småkul sådär.

I lördags var Niklas här, pratade livet och länkade upp till pappa sen, blev lite ledsen, låg ner på golvet och kollade in i ljuset som vi hade tänt, sen bara det vällde över mig, skrattbubblor, jättekul^^, Tårarna rann och jag bara skrattade och skrattade, precis som på healingen för ett halvårsedan. Då såg jag framför mig att en ekorre kom och borrade sig in i min mage, och skrattet bara kom helt okontrollerat. Haha!  Det är så sjukt egentligen, Niklas trode det var pappa som gav mig skrattvibbar typ.

Jag vet inte vad jag ska göra med karlarna. Är jag sån person som folk dras till? Egentligen? Jag lägger inte ut 150 stycken fjortisbilder på mig själv, jag har intressen, vänner och jobb. Eller stryk det sista. Jag har det inte än, men snart. Eller om jag ska söka något annat, jag har inte svårt för att få jobb vet jag nu iallafall. Det känns jävligt skönt!
Folk kommer från höger och vänster och drar i mig, men hallå var inte så på? Jag har också ett liv you know. Men jag har ganska bra liv egentligen, bara inte van vid mitt nya vackra underbara singelliv. Fy fan vad skönt det är egentligen! Tänk att jag slösade ett helt år på honom. Jag blir lite sur på mig själv att jag inte gjorde slut när jag första gången tänkte det. Men jag saknar närheten, det gör jag. Mysa och gosa och bara massa varma pussar. Men inte med fel kille! Haha: P Nej men så är det, man måste träffa rätt typ.

Ligger och lyssnar på Jerry Lee Lewis medans jag skriver, har ni hört hans "Hello Josephine"? När han skrattsjunger? Jag höll på att dö när jag hörde det! Av skratt då! Hjäälp så han är knas. På en låt så pratar han i början, "what? if im hungry? yeaah i could eat some pussy, hahaha" Ooohhh.. Han var typ svartlistad när han debuterade i Amerika, för hans grova musik som handlade om sex och sånt jätte farligt. Eehumm.

Jaja, nu ska jag äta thaimat!

Lev väl eller något.

Puss påre!

Det där jag skrev om för några inlägg sedan, det där om att man har nått som man kastar bort som man kanske vill ha tillbaka sen, nu vet jag, aldrig att jag vill ha tillbaka det, usch nej. Gott känns det, jag klarar mig så jävla mycke bättre utan det. Det är egentligen en person. Och det kan slänga sig i väggen, ta du bort mig från kontaktlistan, jag klarar mig själv .



Att mensblogga ger ett bättre psyke. ; D

Igår prov jobbde jag på ett gruppboende, där som jag skulle tjäna minst isåfall av de två jobben som jag har att välja mellan. Iallafall, väl där möts jag av ett stort luftigt fint kök/slasch/matsal/slasch/vardagsrum med soffor och grejer. Mysigt, tänkte jag, jovisst. dom va väl gulliga dom boende, en tant höll på å stöna och slå sig själv på kinden hela tiden, ok, det kan man väl ta, men sen skulle hon slå mig! Najnajanjj! haha, ok, jag fick backa undan lite och det gick bra, en gubbe vid maten skrek efter mjölk, han fick sin mjölk, DET ÄR DAMM I MJÖLKEN!! *storlipar* jahaaa? "Men det är ingen fara" sa en ur personalen, tjejen ur personalen hann knappt säga klart meningen förrän gubben drack upp mjölken i ett svep. Jämte mig satt en tant som skulle ha rödbetor hela tiden fast hon hade på tallriken, "men du har ju där" "ät upp det först" *pang* "nääee, så gör man inte.." det gjorde inte ont men vafaan..
Jaja, tur att man har ett annat jobb på G också, och med 20spänn mer i timmen! ohooo:)

Oh så mysigt^^

Jag vill så mycke, jag vill sola och bada, vara ledig och mysa.
och ojoj! Arbetsintervjun jag va på i fredags skulle erbjuda 120kr i timmen om jag får jobbet, eftersom jag jobbat under tiden jag gått i skolan så ses jag som undersköterska och därmed får jag högre lön. Göttans!!
Ska dit på fredag klockan 8 och prata om när jag kan provjobba, på onsdag ska jag provjobba på det andra stället, men där tjänar jag bara 102kr i timmen. Plus att de är lite äldre där så dom har fått ändra mycke rutiner i vardagen, tex inga utflyckter och sånt, det vill man ju! Jag tror jag kommer trivas jävligt bra, även om jag inte varit där än, men jag tror att jag kommer få många härliga skratt och uppleva mycke kul, utvecklingsstörda är ju som dom är, ni har väl sett "I en annan del av Köping"? Jag får väl provjobba på båda och sen bestämma mig, men jag tror det krävs mycke för att jag ska tacka nej till 120kr-i-timmen jobbet. Hoppas dom vill ha mig där bara också, att jag får skriva nått fint kontrakt och så.
Jag är hungrig..
Åkte fram och tillbaka till skolan idag, letade kuvert till inbjudningskorten till studenten, ah, hittade iaf efter jävla långt letande, vita med silverskimmer på, frågade i kassan om de hade billigare vanliga vita, "ja sjävklart!" sa gubben i kassan, "Vart fan då nånstans?" han sprang nånstans jag inte varit och plocka fram 50pack, underbart, nu ska jag börja brevväxla =/

Nu ska jag käka!

I lördags hade två av mina bästa vänner stor middag och fest.
Dresscode: nåt svart, nåt silvrigt, nåt rosa.

Kul som fan var det iaf! Bästa festen jag varit på lääänge.
Precis ALLA dansade och var glada, hjälpte Josefin och städa dagen efter, det var jävla skitet : P

Jag ska erkänna, jag har en förjävla träningsvärk i vaderna, ryggen och nacken(?)
Antagligen efter allt dansande och det i högklackat!



Jag ser verkligen skitglad ut på bilden. Men såhär såg jag ut på kvällen!
Kort klänning för 150spänn på Gina Tricot!?! Gör snygg om du frågar mig. : )