Jag har fått något begär, jag knarkar Timo Räisänen på ipoden hela tiden, inte det senaste albumet då, utan dom första goda plattorna, I'm Indian och Lovers Are Lonely, åh det är verkligen kärlek detdär. Låten Halo kan steka ägg på min lilla ipod. Lovsång och längtan finns i mitt rum. Det där hängde inte riktigt ihop, jag sjunger och längtar. Efter vad? Ja, mycket. Jag var hos kuratorn idag, pratade om jobb och såntdär. Nej nu kommer det lite tårar i ögonvrån, känner mig så jävla handikappad, det gör ont i sidan, har gjort i några dagar men gått över och så har det kommit tillbaka, skit samma. Jag känner mig handikappad med min panikångets, fastän jag är på god väg tillbaka till ett panikfritt liv. Jag har ju snart haft det i ett helt jävla år. Seriöst jag orkar inte med detta längre, jag är rädd för att börja jobba, jag försöker, jag vill inte vara rädd, jag vill vara ute och tjäna pengar och ha goa kollegor och någorlunda kul jobb. Men det funkar inte, inte just nu. Jag ska försöka måla upp en bild för er om hur jag känner. Tänk att ni har en jätte stark fobi för spindlar eller något annat läskigt som höjder eller trånga utrymmen, tänk om spindlar eller dyl vore er vardag? Att man inte kan gå utanför sitt rum utan att det finns spindlar där och man blir livrädd, även om de är helt ofarliga. Ni har inte valt att ha denna fobin, ingen ser när ni är rädd och det är ingen som tycker det är konstigt med en sådan fobi. Panikångest är lite samma sak, fast istället för spindlar så är det människor som man är "rädd" för, man känner sig trängd, speciellt vid stora folksamlingar, vid middagar, släktträffar, kön på ICA eller dyl. Jag har fått höra att jag är oberäknelig med min stress, jo det är jag, panikångest ÄR oberäkneligt. Det påverkar mig något fruktansvärt när man ska kolla på en bra konsert men man får svårt att andas eller känner att man snart svimmar pga all rädsla man känner, rädslan är en överdriven rädsla för något som EGENTLIGEN inte är farligt, men man kan inte styra det. Tänk sen att man blir rädd för att gå tillbaka till dessa platser man känt denna starka rädslan. Det blir en ond cirkel som är jävligt svår att bryta. Jag har varit väldigt glad den senaste månaden, men nu vällde det bara över mig.