Fy fan. Jag blir så arg. Jag städar mitt rum här och hittar en gammal plånbok full med kvitton, de mesta är från cafeér och körlektioner, jag blir så arg att mamma inte ville köra med mig, jag fick arvet för att ta körkortet sa hon till sitt försvar, men det kan ju vara kul att ha ett gott startkapital när man flyttar hemmifrån också eller hur? Sen ser jag alla caféer och uteställen jag varit på, jag kommer ihåg nästan alla, de är från i våras och ett år bakåt, jag har bjudit med mig så mycke, och vart f'n är de "vännerna" nu då? Har dom varit schysta och bjudit tillbaks? NEJ! Jag blir arg och ledsen, kanske mest på mig själv för att jag varit så blind, de var inte riktiga vänner, snåla som jag vet inte vad. Och hur ser min livssituation ut nu då? Jo här sitter jag hemma en tisdag och städar, jag är arbetslös och pank. Jag kunde sparat säkert 10.000 om mamma velat övningsköra mer med mig, jag kunde sparat 1000 lappar på att inte bjuda på fika och lunch för min "fattiga vänner". Jag vill bara vrida av nacken på någon, så arg är jag! Jag vet, jag kan inte ändra på det som hänt, men ändå, jag har haft innan typ i våras en sådan down över att mina pengar bara försvann, jag förlorade ju 11.000 på att köpa den jävla kameran när det skulle komma en ny, sen gick ju priset ner på den kameran jag precis köpt och när jag skulle sälja den fick jag ju knappt något för den. Jag får gifta mig rik, men sen blir jag så arg och ledsen på mig själv för att jag fick sån panikångest i burgerking kön i söndags. SUCK! Det har ju kännts som det gått så mycke bättre nu, men så kom stressen igen. Ursäkta all franska jag har i texten. Men det finns nog inte tillräckligt fula ord för att uttrycka det jag känner just nu. Men det går över snart, som med allt.